Ibland finns det så bra artiklar skrivna att det känns fel att inte visa dem i sin helhet. Jag har här valt en bra artikel som beskriver hur det ligger till med nutidens komjölk. I Danmark ligger man lite före vad gäller forskning om mjölk. Men tilläggas kan att i Finland pågår en forskning om sambandet mellan diabetes typ1 och komjölk. Den är klar omkring 2015.

”Det var bättre förr” ligger rätt till i det här fallet. Våra ursprungliga kor hade en annan typ av mjölk som var bättre för människan. Vissa fjällkor har den mjölktypen fortfarande. Men att skaffa den mjölken är ju inte så lätt. Läs artikeln och fundera på om du ska fortsätta med mjölk, fil, ost o.s.v.
Jag blev själv fri från min Rosacea när jag slutade med komjölksprodukter.
Tips: Det går precis lika bra med getost. Jag använder själv Fetaost till gratänger mm. Det blir till och med godare! Må gott!

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 18 juni 2010

Cancer och diabetes av mjölk?

Fråga vem du vill – alla anser sig veta: Mjölk behöver vi för att få kalk till benstommen. Inget livsmedel har ett så gott anseende som mjölken. Vi uppfattar den som ren, ursprunglig, naturlig och därför nyttig! Att ”mjölk är hälsa” skulle nog de flesta skriva under på.
Av en helt annan uppfattning var majoriteten av det hundratal personer som deltog i seminariet Mælk og Sundhed om mjölken och hälsan på Landbohöjskolen i Köpenhamn den 19 maj. Det hade arrangerats av författarna till boken med samma titel: Ane Bodil Sögaard, Karen Østergaard och Troels V. Østergaard, alla tre välkända förkämpar för ekologisk föda i Danmark. Den har undertiteln Hvad er det du drikker? och anknyter därmed till författarnas förra bok Hvad er det du spiser? om ekologi, mat och hälsa. – När vi började arbeta på boken tänkte vi att vi skulle visa att ekologisk mjölk är bättre men vi hamnade på ett annat spår. Det var mer komplicerat än så. Vi tvingades fundera över vad det beror på att så många har problem med mjölken, inledde Ane Søgaard med att förklara.
Sedan kom Troels Østergaard som hade fått den kniviga uppgiften att kort presentera några av bokens centrala idéer. Det gjorde han genom att ta upp begrepp som beta-kasein, mjölkmorfin och IGF-1. Men det är i magen det hela börjar: När mjölken där ska brytas ner av enzymerna bildas ämnen som liknar morfin, kasomorfiner.
– Hjärtsjukdomar, diabetes, autism och andra sjukdomar hänger ihop med kasomorfinerna. Den dåliga nyheten är att det uppstår kasomorfiner när man dricker mjölk, den goda är att det inte gäller all mjölk, förtydligade Østergaard. Det finns A1-mjölk och A2-mjölk och det är den senare som är den ursprungliga. Modersmjölken är A2 liksom getmjölk, mjölk från jakoxar och vissa andra ko-raser. I all mjölk finns både A1 beta-kasein och A2 beta-kasein. Någon bestämd gräns för när mjölk kan kallas A2 finns inte men författarna föreslår att den får innehålla högst 10 procent A1 beta-kasein. Man räknar med att dansk mjölk har minst 50 procent A1 beta-kasein. Detta kan utsöndra ett kasomorfin som kallas mjölkmorfin. Här har vi boven i dramat. Men det finns fler. Kaseinet i kroppen ökar tillväxthormonet IGF-1 (Insulin-like Growth Factor-1) samt könshormonet östrogen och båda förhöjer risken för cancer.
De flesta ko-raser som numera används i Europa, USA, Australien och Nya Zealand ger A1-mjölk. På Island har man bevarat den gamla nordiska rasen. Det är samma ko som vikingarna förde över från Norge för 1100 år sedan. Det visar sig att det på Island bara finns hälften så mycket diabetes (typ 1) som i övriga Norden.
En internationell jämförelse mellan 16 länder med ungefär samma levnadsstandard visar en korrelation mellan frekvensen av diabetes och konsumtionen av A1-mjölk. Längst ner på skalan ligger Japan med färre än tre fall om året (per 100 000 invånare) och ett halvt gram A1 beta-kasein per dag. Vid skalans andra ända finns Sverige och Finland med 10 gånger fler diabetesfall och 3 gram per dag. Eftersom även djurförsök och andra samband pekar i samma riktning anser författarna att det ”inte råder något tvivel om att en stor del av vår diabetes faktiskt beror på den mjölk barnen har fått att dricka”.
Ett liknande diagram kan uppritas över förekomsten av hjärtinfarkt med dödlig utgång i förhållande till konsumtionen av A1-mjölk. Längst ner kommer Japan och Frankrike samt längst upp Finland och Irland som värst drabbade länder. Sverige hamnar också på kurvans övre del tillsammans med grannländerna.
– Med de nya kunskaperna om mjölk, kasein och tillväxthormonet IGF-1, som vi återgett på olika ställen i boken, tyder mycket på att mjölken bär huvudansvaret för många av västvärldens kroniska sjukdomar. Presentationen av boken på seminariet i Köpenhamn följdes av en lång och givande debatt. Två forskare hade bjudits in från universitetet, den ene för att försvara mjölken och den andre för att granska vetenskapligheten i framställningen. Den förste kom inte och den andre – Peter Sandö från ”Faculty of Life Sciences” – höll vad som skulle kunna vara en introduktionskurs för forskningsstuderande. Det blev alltså mycket Popper och falsifiering. Därmed ville han mana till tvivel på bokens hypoteser och kritiserade författarna för att de valt bort all forskning som betalts av mejerinäringen. Samtidigt som Sandö insisterade på vetenskaplighet drack han en halv liter mjölk ur en tetrapack.
Diskussionen dominerades av att den ene läkaren efter den andre steg fram ur publiken för att vittna om sina erfarenheter av mjölkens skadeverkningar och hur patienter tillfrisknat efter att ha slutat med mjölkprodukter. Någon hade haft anledning att undersöka hur mycket undervisning i näringslära blivande läkare får i Danmark: På de flesta håll ingen alls.
Dagen efter debatterades boken i dansk TV då Troels Østergaard ställdes mot TV:s egen näringsexpert Christian Bitz. Det var märkligt att se hur denne under det knappt sju minuter långa inslaget tre gånger lyfte sitt glas och tog sig en klunk mjölk. Hvad er det du drikker är en lättläst och spännande bok som snarast bör översättas till vårt språk. Den förmedlar viktig kunskap om något som berör oss alla men som branschens aktörer gör allt för att undanhålla allmänheten. Den som vill veta mer om detta hänvisas till lantbruksekonomen Keith Woodford. Läsaren får sig också till del något av en mjölkens kulturhistoria och det ges konkreta tips till exempel om att man kan ersätta grädden i såsen med havregrädde.
I Danmark har det liksom i Sverige på senare år skrivits mycket om kornas medansvar för klimatförändringen. Det har hävdats att den metangas som korna släpper ut är orsak till en tredjedel av den globala uppvärmningen och att vi därför bör sluta äta oxkött. Men det mesta av oxköttet kommer från mjölkkorna, påpekar bokens författare. Det är först när de är slaktade som de inte längre producerar metangas. Så länge de lever och mjölkas släpper de ut sin gas. Så om vi vill ta argumentet på allvar och göra något för klimatet, då ska vi sluta konsumera mjölk, fil, ost och köttprodukter som innehåller mjölkprotein!
Mejerinäringen har blivit en storindustri med överproduktionsproblem. Aldrig i historien har det konsumerats så mycket mjölk som i västvärlden av idag. Samtidigt dricker stora delar av jordens befolkning ingen mjölk alls. Troels Østergaard avslutade sin presentation med följande ord: – Det är den mest framgångsrika reklamkampanj jag vet: att man måste dricka mjölk för att få ett starkt skelett. Men japanska sumobrottare har aldrig fått någon annan mjölk än modersmjölken!
Bo Alvberger

Søgaard/Østergaard/Østergaard, Mælk og Sundhed. Hvad er det du drikker? ISBN 978-87-7691-403-5
Woodford, Keith, Devil in the Milk – Illness, Health and Politics of A1 and A2 Milk. Chelsea Green Publishing, 2009.
Se även: http://www.nomilk.dk