Lägger här ett klipp som man kan fundera över. 

”Psykiska störningar beror inte på medicinsk orsaker. Det finns inga som helst tester som kan mäta någon biologisk, medicinsk eller annan avvikelse vid psykiska besvär. Att de kallades ”sjukdomar” var ett försök av psykiatrin i USA att alliera sig med de medicinska läkarna på 1950-talet. De fick betalt av försäkringsbolagen för sin behandling och respekt av samhället. Psykiatrin var otroligt flummig och var på väg att utplånas vid den här tiden. Då hittade man på idén med en diagnoshandbok, precis som de somatiska läkarna hade. Man lanserade idén att psykiska störningar var sjukdomar och skulle kunna diagnosticeras. Problemet var bara att det inte fanns några riktiga sjukdomar, bara symtom. Man buntade därför ihop ett antal symtom och gav det en diagnos (ett namn) med statistiskt nummer och publicerade diagnoshandboken DSM. Nu ansåg sig psykiatrikerna likställda med medicinarna och fick plötsligt betalt. Det ”statistiska numret” vad dock bara till för att kunna debitera försäkringsbolagen – det fanns ingen som helst statistik bakom dem. Idag har diagnoserna utvidgas från ett femtiotal till över 354 diagnoser. 

Läkemedelsbolagen såg potentialen hos psykiatrin och sponsrade DSM med 100 miljoner. Nu kunde de sälja ”mediciner” till i princip alla psykiska besvär. En enorm marknad öppnade upp sig. Det ena lyckopillret efter det andra såg dagens ljus. De botar absolut ingenting – eftersom det inte finns något att ”bota”. 

Därmed inte sagt att det inte finns psykiska besvär. Vi har aldrig påstått detta. Men att bedöva personer med psykiatriska droger är ingen lösning på besvären. De finns kvar. Och om det varit det hade vi sett en nedgång av psykiska besvär i samhället, men i själva verket ökar de hela tiden. De psykiska drogerna skapar de besvär som de sägs bota. I den senare pressreleasen om Peter Gøtzshe, så hävdar han att det dör 500 000 äldre av de psykiska drogerna – om året. 

Det finns absolut andra sätt att hantera sin psykiska besvär och vi har skrivit om flera alternativ, bl.a den ”gröna psykiatrin” – som bara är ett av alternativen.”

……………

Klipp 2:

Faktum är att 6,5 procent (38 0000) av alla unga kvinnor i åldersgruppen 15-24 förra året fick antidepressiva medel. Det kanske mest obehagliga sambandet med förskrivningen är att 40 procent av de unga kvinnor som begått självmord de sista två åren behandlats med antidepressiva ända fram till självmordet – de hade med andra ord fynd av antidepressiva i blodet vid obduktion. Och mer än hälften av dessa unga kvinnor hade behandlats med antidepressiva under de närmsta 12 månaderna före självmordet. Och vi kommer till effekterna av marknadsföringen av dessa antidepressiva medel. Där läkare av psykiatriska opinionsledare och läkemedelsbolag fått veta att preparaten skyddar mot självmord, och lett till sjunkande självmordstal (självmorden bland unga kvinnor har i själva verket ökat parallellt med ökningen i förskrivning av antidepressiva). Och vi kommer till det horribla faktum att inget enda av dessa självmord ledde till en biverkningsrapport, trots att preparaten i kliniska prövningar visat sig öka risken för självmordsbeteende. Desinformationen från psykiatriska opinionsledare och läkemedelsbolag var så massiv att inget av alla dessa självmordsfall utreddes som en misstänkt biverkning. Till den inte så “problemfria” användningen av antidepressiva och annan psykofarmaka får väl också räknas de skador som oundvikligen uppstår vid längre tids användning, och som nu förvandlar en stor del av de patienter som skulle återgå till normal verksamhet till kroniska vårdkonsumenter. För de långsiktiga skadorna se bland annat Cochraneinstitutets Peter Götzsches nya artikel i BMJ http://www.bmj.com/content/350/bmj.h2435 Håller Ingegerd med Götzsche i hans bedömning av de långsiktiga skadorna och när han säger: ”We could stop 98% of psychotropic drug use without deleterious effect”?