”O, barndom, o gyllene drömmaretider,
Då världen var solljus och hoppfull och god!
Hur ofta när ensam och tröstlös jag lider
Jag dricker mig glömska ur minnenas flod.
Då lever jag saligt i drömmarnas rike,
Med borgar och slott och all världenens glans,
Där varje kamrat är min bror och min like
Och nymferna tråda sin ystraste dans.”

Dan Andersson

Annonser